Hungern - den gamla fienden breder ut sig igen

Under de senaste decennierna har framsteg gjorts i kampen mot den globala fattigdomen men fortfarande lever miljoner människor i armod. Enligt Världsbanken har andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom mer än halverats sedan 1980-talet.

Hungern i världen ökar dock igen i kölvattnet av den globala finanskrisen och klimatförändringarna. En allt större del av de fattigas inkomster går till föda. Drygt en miljard människor lever i yttersta fattigdom, saknar mat för dagen och lider av kronisk undernäring, enligt FAO. Antalet har ökat med 150 miljoner sedan 2004.

För oss kristdemokrater är fattigdomen och svälten i världen en moralisk katastrof som kan åtgärdas - världen kan producera tillräckligt mycket mat för att mätta hela jordens befolkning. Det som saknas är den politiska viljan, det som behövs är mer medmänsklighet och mindre egoism. Vi arbetar därför för att Sverige ska ge fattiga länder ett solidariskt och generöst bistånd. Vi människor har alla ansvar för varandra.

Alliansregeringen är den första regeringen i Sverige som har lyckats uppnå målet att ge 1 % av landets bruttonationalinkomst som bistånd till fattiga länder. Vi har all anledning att vara stolta över det.

Biståndet användes dock fortfarande inte enbart för direkt fattigdomsbekämpning utan också för många olika ändamål såsom militära insatser, skuldavskrivningar, utbytesprogram och flyktingmottagningar. Dessa aktiviteter är viktiga men borde inte finansieras med biståndsmedel.

År 2000 formulerade FN åtta utvecklingsmål (millenniummålen) för att bekämpa fattigdomen i världen, bland dessa ingår att utrota fattigdom och svält, minska barndödligheten och minska mödradödligheten. Utvecklingen går långsamt och mycket talar för att få av dessa åtta mål kommer att uppnås. I de fattiga länderna söder om Sahara orsakar undernäring mer än en tredjedel av all barndödlighet och ingen större förbättring noteras.

Biståndet kan ju inte ensamt utrota fattigdomen i världen. Fattigdomsbekämpning behöver dessutom andra viktiga insatser såsom demokratiska reformer, respekt för de mänskliga rättigheterna, korruptionsbekämpning, jämställdhet, social integration, utbildning och god samhällsstyrning. En hållbar ekonomisk utveckling kräver vidare kreativ företagaranda, utbildad arbetskraft, adekvat infrastruktur och transport, öppna marknader, frihandel, privat egendom och sund miljö.

Öppna marknader och den internationella frihandeln är välståndsskapande krafter som spelar en nyckelroll i den ekonomiska utvecklingen. Vi kristdemokrater arbetar för internationell utveckling och solidaritet. Vi vill att EU ska visa största möjliga öppenhet gentemot fattiga länder och vi vill att dessa länders intressen tillvaratas på rätt sätt i olika handels- och kreditrelaterade organisationer.

Det svenska humanitära engagemanget ska vara generöst och effektivt. Fattigdomsbekämpning måste därför vara det övergripande målet för all verksamhet som finansieras med biståndsmedel. Sverige borde följa Irlands exempel och se till att åtminstone 20 % av det totala biståndet går direkt till att minska och utrota hunger med undernäring och dess permanenta skador. Att ha mat för dagen borde vara en mänsklig rättighet.

Vittnesskyddet måste förstärkas

En 33-årig man blev skjuten i benet när han var på väg till domstolen i Malmö för att vittna mot en medlem i det kriminella gänget Black Cobra. Även en 24-årig kvinna skottskadades. Rättegången fick ställas in.

Enligt uppgifter i pressen kom två män fram och frågade om han var vittne i rättegången. Då han svarade ja sköts han ner av en av männen. Rättegången gällde bland annat misshandel. En 30-årig man är åtalad, men inte häktad.

Det har framkommit att 33-åringen inte var så pigg på att vittna, men vare sig åklagaren eller polisen uppfattade det som att han var rädd eller utsatt för hot.

Detta är ett hot mot alla brottsoffer, anser Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund. Att vittnen ställer upp är oftast en förutsättning för att det överhuvudtaget ska bli någon rättegång. Polisen måste bli bättre på att skydda vittnen.

Vittnesskyddet kan bestå av olika åtgärder som byte av telefonnummer, polisbevakning, flytt till en hemlig adress och i vissa extrema fall få skyddad identitet. Möjligheten för vittnen att höras via videolänk finns redan i dag, men används för lite.

Om polisens arbete fick vi veta den 12 maj när vi fyra skånska toppkandidater till riksdagen Otto von Arnold, Michael Anefur, Lars Thunberg och Juan Tapia, tillsammans med statsrådet Mats Odell besökte närpolisen i Rosengård.

Polisen informerade oss om bränder, skadegörelse, trakasserier, narkotika, rivaliserande gäng och det aktuella läget på Rosengård. Vi fick veta att det kriminella gänget Black Cobra hade etablerat sig i området. Polischefen Bengt Hersler berättade att polisen hade problem med att få olika förbrytare fällda i domstol pga ingen vågade vittna. Han menade att vittnesskyddet fungerar dåligt och att det behöver ses över och förstärkas. Detta budskap tog vi med oss, speciellt Mats som statsråd och Otto som ledamot i Justitieutskottet.

I en demokrati är det ju fullständigt oacceptabelt att ett vittne ska kunna skrämmas till tystnad och i värsta fall att brott förblir ouppklarade och förövare går fria. Övergrepp i rättssak är ett mycket allvarligt brott som samhället ska beivra.

En hel del har Alliansregeringen redan gjort för brottsoffren - nu gäller det att se till att vittnena inte glöms bort. Vittnesskyddet och kampen mot den organiserade kriminaliteten måste stå högt på agendan. Om rädslan för att vittna mot våldsmän sprider sig så riskerar hela rättssystemet att haverera. Detta kommer vi aldrig att acceptera.

  Beijerskajen i Malmö

Enpartistaden Malmö

”Det långa socialdemokratiska maktinnehavet i Malmö stad har haft en negativ inverkan på demokratin. Gränsen mellan staden och Rörelsen suddas ut, det förekommer maktkoncentration och mobbning, relationen mellan Ilmar Reepalu och stadens näringslivstoppar är alltför intim och oppositionen är alltför anpasslig och medgörlig", sade Fredrik Segerfeldt idag i Malmö när han presenterade sin rapport
Enpartistaden 1: Malmö - om effekter av långa maktinnehav i landets kommuner. Seminariet arrangerades av tankesmedjan Timbro.

Socialdemokraterna har styrt Malmö sedan 1919, dvs under 85 av de senaste 91 åren. De har haft staden i sin hand i nästan ett sekel, om man bortser från mandatperioderna 1985-1988 och 1991-1994.

Segerfeldt ser detta utomordentligt långa maktinnehav som ett hot mot demokratin: ”När ett politiskt parti under lång tid innehar makten i en politisk församling, och därmed i en politisk enhet som ett land, får det effekter. Det kan handla om att myndigheter och offentliga tjänstemän, som på papperet är neutrala men i verkligheten inte är det. Det kan handla om hur stora delar av samhället, inklusive näringslivet, anpassar sig till den offentliga makten på ett sätt som inte är meningen. Och det kan handla om hur maktinnehavet tas så för givet att de gränser som finns för den offentliga maktutövningen inte längre respekteras”.

Segerfeldt har i sin rapport samlat ett stort antal väldokumenterade händelser och företeelser som han analyserar ur ett enpartistadsperspektiv: ”Sammantagna ger de en bild av systematisk vänskapskorruption och demokratiska övertramp, av en stad som inte styrs så demokratiskt som den borde”.

Det är känt att ett långvarigt maktinnehav kan leda till osund maktfördelning, bristande insyn, centralstyrning och negativa konsekvenser för demokratin - Malmö är inget undantag. Rapporten belyser behovet av att den politiska makten granskas, inte enbart för att beivra oegentligheter utan också för att försvara och förstärka demokratin.

Demokratin ska aldrig tas för given - den kräver en kontinuerlig övervakning och engagemang, inte enbart av oppositionen utan också av alla medborgare.

Nu är det dags för oppositionen i Malmö att ta krafttag och sluta finna sig i att vara den ständiga tvåan - nu gäller det att arbeta hårt för att vinna valet och låta friska vindar blåsa i staden.

Malmö - utsikt från Kronprinsen