Inom vården fattas många svåra beslut

Förra veckan meddelade chefsåklagaren att han väckt åtal för dråp mot den kvinnliga narkosbarnläkare som misstänks ha förgiftat ett spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Åtalet grundar sig på de rättsmedicinska och medicinska utredningarna samt vittnesuppgifter.

Spädbarnet föddes för tidigt och drabbades av allvarlig hjärnskada varför hon vårdades på intensivvårdsavdelningen. Där försämrades hon ytterligare varför respiratorn stängdes av i samråd med föräldrarna och man förberedde sig för slutet. Senare bedömde rättsläkaren att spädbarnet hade avlidit av en kraftig överdos av narkosmedlet Tiopental i kombination med morfin.

Specialister är dock skeptiska till rättsläkarens slutsatser. Det är mycket svårt att värdera dessa uppmätta värden pga att man saknar laboratoriereferenser för så pass tidigt födda döende barn. Det spelar även en stor roll var spädbarnet befann sig i döendeprocessen och hur blodcirkulationen, levern och njurarna fungerade. Man måste dessutom veta om man slutade injicera preparatet efter dödsögonblicket eller om man fortsatte efteråt.

Kritik har även riktats mot provtagningen - 3 ml blod samlades endast från en kroppsdel och så sent som 24 dagar efter dödsfallet, detta skulle kunna påverka värdena. Man hade önskat sig dubbla prover för att jämföra de postmortala koncentrationerna men inga vävnader sparades för kompletterande undersökningar.

Socialstyrelsen granskade fallet utan att kunna se att någonting brustit i vården och omhändertagandet. Man kunde dock inte förklara hur spädbarnet fick i sig narkosmedlet Tiopental, detta var inte dokumenterat och ingen hade sett någon ge flickan detta preparat.

Hur Tiopental kom in i flickans blod är fortfarande ett stort mysterium. Ingen av alla närvarande vet det och man får anta att de talar sanning. De mycket höga doserna skulle kunna tala för att det inte var någon specialist som gav dem. Åklagaren tror att barnnarkosläkaren höll i sprutan. Motivet är oklart - en sak är om avsikten var att lindra spädbarnets ångest och smärta men en helt annan om avsikten var att förkorta spädbarnets liv. Eutanasi är ju inte tillåtet i Sverige.

Här finns utan tvekan många obesvarade frågor, flertalet av dessa kräver gedigna medicinska kunskaper för att besvaras. Det hade därför varit önskvärt att socialstyrelsen hade fortsatt att handlägga fallet, men nu har åklagaren och domstolarna ansvaret.

Inom vården fattas dagligen många svåra beslut som påverkar den enskildes liv och död. Dessa beslut ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet samt vedertagna etiska principer. Patientens integritet ska alltid stå i centrum, liksom rätten till en värdig och adekvat vård och omsorg. Under tiden som rättvisan har sin gång får vi säga som socialministern Göran Hägglund - några enkla svar på livets svåraste frågor finns inte.

Debattartikeln publicerad i tidningen Kristdemokraten 2010-02-26.