Nomineringsstämma i Hässleholm

Igår lördagen den 27 februari fastställde Kristdemokraterna i Skåne sina riksdagslistor.

Den kristdemokratiske kommun-, bostads- och finansmarknadsministern Mats Odell höll ett inspirerande tal innan stämmoförhandlingarna påbörjades.

Till stämmoordförande valdes ledamoten av partistyrelsen och kommunstyrelsens ordförande i Markaryd Bengt Germundsson. Bengt är en mycket framgångsrik politiker – i Markaryd fick Kristdemokraterna hela 44,3% av väljarnas röster under senaste valet!

Igår fick jag den stora äran att toppa riksdagslistan för Malmö valkrets!

Tack för förtroendet, partivänner!

Jag kommer att göra mitt allra bästa för att vitalisera partiet och genomföra en värdig valkampanj så att vi vinner valet!

Övriga förstanamn för Kristdemokraterna i Skåne är riksdagsledamoten Otto von Arnold i den södra valkretsen, ekonomen Lars Thunberg i den västra valkretsen och riksdagsledamoten Michael Anefur i den norra och östra valkretsen.

Gratulerar alla våra kandidater och ser fram emot ett gott samarbete!

Otto von Arnold, Michael Anefur, Lars Thunberg, Juan Tapia

Inom vården fattas många svåra beslut

Förra veckan meddelade chefsåklagaren att han väckt åtal för dråp mot den kvinnliga narkosbarnläkare som misstänks ha förgiftat ett spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Åtalet grundar sig på de rättsmedicinska och medicinska utredningarna samt vittnesuppgifter.

Spädbarnet föddes för tidigt och drabbades av allvarlig hjärnskada varför hon vårdades på intensivvårdsavdelningen. Där försämrades hon ytterligare varför respiratorn stängdes av i samråd med föräldrarna och man förberedde sig för slutet. Senare bedömde rättsläkaren att spädbarnet hade avlidit av en kraftig överdos av narkosmedlet Tiopental i kombination med morfin.

Specialister är dock skeptiska till rättsläkarens slutsatser. Det är mycket svårt att värdera dessa uppmätta värden pga att man saknar laboratoriereferenser för så pass tidigt födda döende barn. Det spelar även en stor roll var spädbarnet befann sig i döendeprocessen och hur blodcirkulationen, levern och njurarna fungerade. Man måste dessutom veta om man slutade injicera preparatet efter dödsögonblicket eller om man fortsatte efteråt.

Kritik har även riktats mot provtagningen - 3 ml blod samlades endast från en kroppsdel och så sent som 24 dagar efter dödsfallet, detta skulle kunna påverka värdena. Man hade önskat sig dubbla prover för att jämföra de postmortala koncentrationerna men inga vävnader sparades för kompletterande undersökningar.

Socialstyrelsen granskade fallet utan att kunna se att någonting brustit i vården och omhändertagandet. Man kunde dock inte förklara hur spädbarnet fick i sig narkosmedlet Tiopental, detta var inte dokumenterat och ingen hade sett någon ge flickan detta preparat.

Hur Tiopental kom in i flickans blod är fortfarande ett stort mysterium. Ingen av alla närvarande vet det och man får anta att de talar sanning. De mycket höga doserna skulle kunna tala för att det inte var någon specialist som gav dem. Åklagaren tror att barnnarkosläkaren höll i sprutan. Motivet är oklart - en sak är om avsikten var att lindra spädbarnets ångest och smärta men en helt annan om avsikten var att förkorta spädbarnets liv. Eutanasi är ju inte tillåtet i Sverige.

Här finns utan tvekan många obesvarade frågor, flertalet av dessa kräver gedigna medicinska kunskaper för att besvaras. Det hade därför varit önskvärt att socialstyrelsen hade fortsatt att handlägga fallet, men nu har åklagaren och domstolarna ansvaret.

Inom vården fattas dagligen många svåra beslut som påverkar den enskildes liv och död. Dessa beslut ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet samt vedertagna etiska principer. Patientens integritet ska alltid stå i centrum, liksom rätten till en värdig och adekvat vård och omsorg. Under tiden som rättvisan har sin gång får vi säga som socialministern Göran Hägglund - några enkla svar på livets svåraste frågor finns inte.

Debattartikeln publicerad i tidningen Kristdemokraten 2010-02-26.

Våra multisjuka äldre behöver bättre vård!

Hälften av alla barn som föds idag i den rikare delen av världen kommer att bli minst 100 år gamla, enligt en studie som nyligen publicerades i tidskriften The Lancet. Under 1900-talet har medellivslängden i dessa länder ökat med cirka 30 år och allt talar för att den här trenden kommer att fortsätta.

Åldersrelaterade sjukdomar och skador såsom cancer, stroke, demens, hjärtsvikt, benbrott och trycksår kommer att öka markant, liksom antalet trötta och förvirrade åldringar. En tröst är dock att dagens äldre har betydligt bättre hälsa än vad de äldre hade för 50 år sedan.

Andelen äldre med stora vård- och omsorgsbehov ökar kontinuerligt i Sverige, precis som i resten av Europa. Vården och omsorgen har inte kunnat hänga med i denna pågående utveckling.

Vården är idag inte uppbyggd för att möta den här gruppen äldre med omfattande och växlande behov. Akuta ambulanstransporter och långa väntetider på akutmottagningar hjälper sällan dessa patienter som mer än akut sjuka är gamla och orkeslösa.

Äldre och svaga patienter ska inte slussas runt inom akutsjukvården. Det som behövs är bättre kvalitet i äldreomsorgen och inrättandet av mellanvårdsenheter för multisjuka äldre. På dessa enheter ska patienterna kunna stanna längre tid än på en vanlig vårdavdelning. Vården ska dessutom kunna ges med hänsyn till patientens sammansatta sociala och medicinska behov.

Därför är det mycket positivt att 271 miljoner kronor avsätts för satsningar på multisjuka äldre under 2010, enligt en ny överenskommelse mellan regeringen och Sveriges kommuner och landsting. Resurserna ska användas för att öka kvaliteten i äldreomsorgen, förbättra kontinuiteten för den enskilde och för att införa värdighetsgarantier.

Äldreomsorgen styrs av ramlagar som ger kommunerna uppgiften att bedöma vilka insatser som ska ges. Detta flexibla system medför en möjlighet att anpassa äldreomsorgen efter lokala förutsättningar och behov. Den här samverkan mellan regering, landsting och kommuner är nödvändig om vi ska kunna förbättra vården och omsorgen av våra multisjuka äldre. Denna gemensamma satsning är ett steg i rätt riktning. Vi måste fortsätta arbeta för att bli det bästa partiet för de äldre!

Insändaren publicerad i Ystads Allehanda och i Sydsvenskan 2010-02-11.

Öresundsbron i Malmö

Dumpningen måste utredas!

I topphemliga rapporter avslöjades på 90-talet att ryssarna mellan 1989 och 1992 hade dumpat kemiska stridsmedel och radioaktivt avfall i den svenska ekonomiska zonen i Östersjön utanför Gotland. Avfallet kom från militäranläggningen Karosta i Lettland, som då var Sovjetunionens viktigaste flottbas i Östersjön.

Dåvarande regeringen inkluderad statsministern Göran Persson och utrikesministern Anna Lindh informerades om angreppet. Regeringen föredrog dock att hemligstämpla rapporterna och tysta ned saken. Man gjorde tydligen ingenting för att försöka få klarhet i vad som hade hänt. Det är fortfarande mycket tyst kring detta, även bland miljöaktivister.

Detta är en skandal. Riskerna för skadeverkningar är mycket stora. Östersjön är redan mycket kontaminerad, ryssarna har under årtionden använt den som en soptipp för orenat avloppsvatten samt kemiska och radioaktiva ämnen. Redan efter andra världskriget dumpades stora mängder kemiska stridsmedel i Skagerrak och sydost om Gotland, dessa påträffades övergivna i Tyskland. Dumpningarna bekräftades av Sjöfartverket som utredde frågan.

Den svenska regeringen måste nu agera kraftfullt och kräva besked från den dåvarande socialdemokratiska regeringen och från Ryssland. Vidare måste man samarbeta med andra Östersjöländer för att försöka minska skadeverkningarna på hälsa och miljö. Detta borde ju ligga i allas intressen. Att fortsätta ignorera detta brott och låtsas såsom ingenting har hänt vore ytterst oansvarigt gentemot befolkningen, naturen och de kommande generationerna.

Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet.

Svanar i Malmö